Alla har varit barn.

När jag var åtta år och min lillebror sex 

blev vi betrodda med en egen hemnyckel.

Fritids var nämligen inget vi hurrade över.

Så,

måndagar och tisdagar som egentligen var fritidsdagar

fick vi cykla hem själva,

vi hade ju varandra.

send + 7

snabbkommandot från vår fasta hemtelefon 

till pappa på jobb

meddela att vi hade kommit hem.

Det var som ett snabbkommando till en annan värld.

En värld som ingen annan var inbjuden till.

Vi startade alltid upp med eftermiddagens fika.

fil eller yoghurt med müsli

knäckebröd

kanelbullar

tunnbrödsrullar - 

där smör och honung pressades ut som maskar i de små små hålen längst rullen

släta bullar -  

ibland med smör på så som pappa äter dem 

och ibland utan så som mamma vill ha dem

det var nog bara det att den där uppstarten med fika aldrig riktigt slutade.

För när vi hade pratat ett tag 

fortfarande fikandes

kom de där olika karaktärerna på besök.

Mormor

 i mönstrade schaletter

olika långkjolar

somliga dagar hade hon en rödkrullig peruk

under schaletterna då såklart

Morfar

somliga dagar iklädd cape

allt som oftast bärandes handskar, rejäla sådana

opraktiskt vid fika, men jag lovar det går

(pappa du ska vara glad åt att vi åt med precision)

Clownen 

konstigt- eller helt logiskt nog i samma röda krulliga hår 

som mormor ibland bar

och röd näsa, en sådan mjuk en

...

Och så vandrade timmarna iväg

ända tills klockan slog halv fem

och pappa kom hem.

Då var allt som bortblåst,

undanröjt på fem minuter.

För hur skulle det se ut om vi fortfarande fikade

två timmar efter att vi kommit hem.

Det förstod vi ju båda att det var något som inte alls var rimligt.

Hur hade det sett ut...

...

Det var nog någon stans här,

bland knastrande knäckebröd, kanelbullar,

schaletter, långkjolar, krusiga röda hår

som jag aldrig någonsin 

skulle kunna tänka mig ett liv utan att mötas över en fika.

  

Önskan om kanelmandlar till frukost

Summera ett oktober

Det gick fort,

för fort.

Kanske för att jag inte fick vara med,

 så mycket som jag ville.

Jag var med om mycket jag tidigare aldrig gjort,
mycket av det som jag aldrig mer vill göra om
och en hel massa som jag vill göra var eviga dag.
Brukar önska 'händelse'
men har sällan bett om dramatik.

Gjorde ingenting alls
för att övergå till att göra allt på en gång.

Helg på sydligare breddgrader

Lite höst i luften,

men ytterst lite.

Ett soffbordsprojekt

bubbel och fotboll

middag

bubbel och brädspel

sen frukost 

promenad med sniglarna

valnötsbrödbak

müslirostning

gardinuppläggning

samtal

Och med hem kom en ny ljusstake.

Cellfie

Det är cellprovsvecka,

en viktig vecka.

Ett viktigt ämne.

Ung cancer gör ett fantastiskt arbete,

och hjälper till att lyfta ämnet.

Och jag gör ett försök till att hjälpa dem.

Att ta en selfie 

med #cellfie 

och skicka det vidare,

för att fler ska lyfta fram veckan.

Att alla ska bli påminda,

och inte glömma bort att gå på sina undersökningar.

De vi är privilegierade nog att få gå på,

det är något värt att värna om. 

Oj vad längesedan

Tiden sprang iväg,

eller snarare 

datorn fylldes upp och med det fick ta en paus.

In på rehab

rensas upp

för att snart komma ut med nya krafter.

Det känns ofta som att det är så enkelt och smidigt

 med denna digitala värld.

Ingen plats tar det.

Brukar det heta.

I min värld börjar jag inse att det visst tar plats,

minst lika mycket.

och mer arbete kräver det.

Jag menar det där sorterandet,

omsparandet,

rensa lite till,

arbeta om,

och spara,

och spara om.

Jag gör sällan allt det där,

vilket jag nu fick sota för...

Men så bra det blir här allteftersom allt landar på rätt ställe,

och i rätt storlek. 

Människor med talang

Livets ironi

Jag är sjuk igen,

jag har totalt tappat räkningen nu,

jag menar vilken gång i ordningen detta är,

dessa förkylningar,

jag kan inget annat än att bara sucka

...

Jag kan bara göra allt annat än att inte ringa läkaren.

Nä jag vill inte höra ännu en gång att 

'-förkylningarna är starka detta året'

'-det är fler än du som ringer och känner samma sak'

'-Nä du är inte döende'

Tack det var inte det jag trodde. 

Jag funderar på om jag verkligen utrycker mig så dåligt.

Sa jag inte att det är tionde gången 

(jag överdriver aldrig)

jag är S J U K

och nu undrar jag om jag kanske fattas något

jag menar vitaminer

brist på blod,

järn i blodet kanske det är

Jag vet inte,

det är därför jag undrar

DET ÄR DÄRFÖR JAG RINGER 

jag är ju ingen läkare.

...

Jag vet att jag inte håller på att dö,

skulle aldrig ta orden i min mun,

skulle aldrig påstå det,

känns som att jag blivit beskylld,

och bör skämmas.

Ska jag säga nästa gång jag ringer att jag läser Kristian Gidlunds böcker,

i detta nu,

och nej jag förstår att jag inte håller på att dö,

jag är inte i närheten.

...

Jag fortsätter läsa,

tårarna rinner längst kinden

och jag vet inte om de rinner för att boken är sorglig

eller för att mina ögon brukar rinna när jag är förkyld

...

Att hålla helg

På min önskelista

Det blev en klänningsprovning inne på Indiska idag.

Fann sju stycken under en rask promenad igenom butiken.

De har snäppt upp måste jag säga,

är imponerad.

Får prova de i färg nästa besök,

för det lär definitivt bli fler denna våren.

För exakt en vecka sedan

Då var det 'halv åtta middag'

denna gång hemma hos oss.

Eftersom vårt kök är aningen för litet för att klämma in sju personer i

så brukar vi duka långbord i stora rummet

Kvällens meny lyckades bli sådär vårig,

lätt, frisk och grönsaksfylld 

Klorofyllsoppa, a la Jonathan, Anna & Sara

Lax på svart quinoa- och salladsbädd, det var ju vi i huset som stod för det

 Fruktsallad i det där friska slaget, av Christina & Henrik 

Har aldrig haft en så vacker disk efteråt...

Ta avstånd

Det kan inte vara någon som missat dagens redigering av bilder.

Modellbilderna vi matas av.

Det där manipulerandet,

det som blir så motbjudande.

När det inte längre är det som från början var.

Tillfixet som har blivit om-modellering. 

Jag känner att jag blir arg.

Arg på de som 'leker' så fritt,

som ger sig friheten att måla om verkligheten.

Kanske mest arg över att de lyckas sätta en stämpel på verket

som verkligt.

Ett övergrepp,

på de mänskliga kropparna. 

Jag blir förundrad,

och upprörd.

Redigeringskonsten, 

en konst i sig.

Jag är imponerad.

De som istället för att måla med penslar målar med klick. 

Jag är däremot inte ett dugg imponerad när man skapar en vrängd värld,

en vrängd syn på det som är.

Det jag tycker är allra viktigast är att vara medveten,

medveten om vad man skriver under på 

när man så 'enkelt' börjar mixtra. 

Det är det där med att våga ta ställning...

Jag skulle aldrig dra i de där reglagen,

jag menar modellera om.

Dra i andras kroppar,

peta i det aldra heligaste.

Det är med respekt för, 

först och främst för personen framför kameran,

min modell jag valt ut för att det ska vara precis den.

Respekt för människan,

och det jag anser vackert.

Och inte att förglömma,

fotokonsten,

så ren och äkta som bara den kan vara.

Veckans To Do

Bli helt klar med mönster och toile 

till den där jackan som ska gå på bröllop i maj

Kundmätning för skjortbeställning,

 och påbörja mönstertillverkning

Skissa så att pennan glöder på den där ansökningsuppgiften 

som legat i huvudet och mognat till

Tre mail ska skrivas,
det där med att följa upp saker...

Ta nya tag i de tre plaggen som provades av i fredags,

göra mönsterändringarna 

och kanske till och med påbörja sömnaden i de riktiga tyget 

Någonstans här emellan ska det in ett badmintonsspel

och en liten vardagsbjudning 

Det är detta som ligger precis framför fötterna,

det ser ut som det kan bli en intensiv vecka.

Men det är ju aldrig fel...

Dagens

Avprovning av tre stycken plagg

Mönsterritning av ett stycke plagg

Besök på Röhsska museet 

Sen blir det till att hålla fredag kväll 

Dagens detaljer

Skulle kunna vara drömhuset...

Jag blir fundersam och aningen skrämd

Ibland blir jag bara så förvånad.

Förvånad över vart vi får råd ifrån.

Häpen över på vilket allvar somliga tar sig. 

Rädd för makten många människor ger sig.

Det handlar inte om stora beslut,

eller ens värdsliga ting.

Så jag behöver inte alls bry mig,

men nu är det så att jag faktiskt gör det.

Inte ett dugg om vad dessa människor skriver,

utan A T T de skriver den så kallade sanningen.  

Citerar Blondinbella idag;

(...)"När det gäller bokomslag så gäller det att välja tidlösa plagg men även en klassisk make up och hår. Att gå på trender kan bli livsfarligt.. Eller i alla fall helt fel när man ser tillbaka på bilden efter x antal år."(...)

Jag funderar direkt på om det är därför vi klär oss,

för att bilden av oss ska fungera efter x antal år? 

Detta var något nytt för mig.

Jag funderar också på vem denna kvinna, 23 år gammal, är att råda i 

hur ett bokomslag på bästa sätt bör se ut?

Nej, jag är inte en 'sådan' som tycker att studier

 leder till all sanning och kunskap i världen.

Jag är en 'sådan' som anser att en bör möta världen med aningen mer respekt. 

Och kanske skaffa sig sådär lite lagom mycket mer kött på benen,

och fram tills dess uttrycka sig lite mer ödmjukt.

Men för den sakens skull inte med innebörden av att vara tyst 

tills en hittat 'sanningen'.

Men "livsfarligt",

det är att veta lite för mycket. 

Dagens

Tunga regnmoln

Men oj vad vädret påverkar,

mer än jag någonsin skulle vilja erkänna.

Jag får verkligen ruska om mig,

ja bokstavligt talat 'dra mig i kragen'

för att både gå ur sängen

och för den delen bete mig under dagen.

Idag ska jag hur som helst sy ihop min utklippta toile,

det som är mitt pågående projekt nu.

Ett fantastiskt roligt sådant.

Söndag

sovmorgon

telefonsamtal

löprunda

snabbfotografering

bildrensning

bokbeställning