10.4.14

Livets ironi





Jag är sjuk igen,
jag har totalt tappat räkningen nu,
jag menar vilken gång i ordningen detta är,
dessa förkylningar,
jag kan inget annat än att bara sucka

...

Jag kan bara göra allt annat än att inte ringa läkaren.
Nä jag vill inte höra ännu en gång att 
'-förkylningarna är starka detta året'
'-det är fler än du som ringer och känner samma sak'
'-Nä du är inte döende'
Tack det var inte det jag trodde. 
Jag funderar på om jag verkligen utrycker mig så dåligt.
Sa jag inte att det är tionde gången 
(jag överdriver aldrig)
jag är S J U K
och nu undrar jag om jag kanske fattas något
jag menar vitaminer
brist på blod,
järn i blodet kanske det är
Jag vet inte,
det är därför jag undrar
DET ÄR DÄRFÖR JAG RINGER 
jag är ju ingen läkare.

...

Jag vet att jag inte håller på att dö,
skulle aldrig ta orden i min mun,
skulle aldrig påstå det,
känns som att jag blivit beskylld,
och bör skämmas.
Ska jag säga nästa gång jag ringer att jag läser Kristian Gidlunds böcker,
i detta nu,
och nej jag förstår att jag inte håller på att dö,
jag är inte i närheten.

...

Jag fortsätter läsa,
tårarna rinner längst kinden
och jag vet inte om de rinner för att boken är sorglig
eller för att mina ögon brukar rinna när jag är förkyld

...







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar