Ta avstånd

Det kan inte vara någon som missat dagens redigering av bilder.

Modellbilderna vi matas av.

Det där manipulerandet,

det som blir så motbjudande.

När det inte längre är det som från början var.

Tillfixet som har blivit om-modellering. 

Jag känner att jag blir arg.

Arg på de som 'leker' så fritt,

som ger sig friheten att måla om verkligheten.

Kanske mest arg över att de lyckas sätta en stämpel på verket

som verkligt.

Ett övergrepp,

på de mänskliga kropparna. 

Jag blir förundrad,

och upprörd.

Redigeringskonsten, 

en konst i sig.

Jag är imponerad.

De som istället för att måla med penslar målar med klick. 

Jag är däremot inte ett dugg imponerad när man skapar en vrängd värld,

en vrängd syn på det som är.

Det jag tycker är allra viktigast är att vara medveten,

medveten om vad man skriver under på 

när man så 'enkelt' börjar mixtra. 

Det är det där med att våga ta ställning...

Jag skulle aldrig dra i de där reglagen,

jag menar modellera om.

Dra i andras kroppar,

peta i det aldra heligaste.

Det är med respekt för, 

först och främst för personen framför kameran,

min modell jag valt ut för att det ska vara precis den.

Respekt för människan,

och det jag anser vackert.

Och inte att förglömma,

fotokonsten,

så ren och äkta som bara den kan vara.