När det uppstår förvirring

Jag fick frågan idag

från en av mina arbetskolleger 

'hur gammal är du?'

27,

jag är 27 år.

'åh då gissade jag rätt, jag trodde precis det!'

Hur tror man precis det?

Hur kan en annan människa identifiera mig med 27

när jag själv helt plötsligt inte har en aning om vad jag identifierar mig med.

När jag själv skulle behöva ta upp fingrarna och räkna.

Så som man gjorde när man var omkring fyra.

Ja det är sant,

jag har en konstpaus innan jag får ur mig svaret på frågan.

Denna konstpaus på två sekunder består av 

'jo du var 26 år hela förra året därför är du nu 27, 

för det är talet som kommer efter 26'

Och 

'nej du lurar ingen, det är det du är'

Så

'svara nu innan det blir konstigt tyst och den andra människan faktiskt börjar tro att du ljuger'

Och så svarar jag.

Funderar på vad det hela handlar om.

Jag är varken rädd för att bli äldre eller brydd kring en siffra.

Blir bara förvirrad av frågan.

Det är nog precis det

att jag släppt det.

Jag identifierar mig inte med en ålder,

jag identifierar mig med 

den jag är. 

Och det jaget kanske inte kan identifieras med en siffra.

Det får vara okej,

jag kan få fortsätta med min konstpaus,

då jag tyst räknar.

Jag är hellre förvirrad kring min ålder än kring vem jag är...

Alla har varit barn.

När jag var åtta år och min lillebror sex 

blev vi betrodda med en egen hemnyckel.

Fritids var nämligen inget vi hurrade över.

Så,

måndagar och tisdagar som egentligen var fritidsdagar

fick vi cykla hem själva,

vi hade ju varandra.

send + 7

snabbkommandot från vår fasta hemtelefon 

till pappa på jobb

meddela att vi hade kommit hem.

Det var som ett snabbkommando till en annan värld.

En värld som ingen annan var inbjuden till.

Vi startade alltid upp med eftermiddagens fika.

fil eller yoghurt med müsli

knäckebröd

kanelbullar

tunnbrödsrullar - 

där smör och honung pressades ut som maskar i de små små hålen längst rullen

släta bullar -  

ibland med smör på så som pappa äter dem 

och ibland utan så som mamma vill ha dem

det var nog bara det att den där uppstarten med fika aldrig riktigt slutade.

För när vi hade pratat ett tag 

fortfarande fikandes

kom de där olika karaktärerna på besök.

Mormor

 i mönstrade schaletter

olika långkjolar

somliga dagar hade hon en rödkrullig peruk

under schaletterna då såklart

Morfar

somliga dagar iklädd cape

allt som oftast bärandes handskar, rejäla sådana

opraktiskt vid fika, men jag lovar det går

(pappa du ska vara glad åt att vi åt med precision)

Clownen 

konstigt- eller helt logiskt nog i samma röda krulliga hår 

som mormor ibland bar

och röd näsa, en sådan mjuk en

...

Och så vandrade timmarna iväg

ända tills klockan slog halv fem

och pappa kom hem.

Då var allt som bortblåst,

undanröjt på fem minuter.

För hur skulle det se ut om vi fortfarande fikade

två timmar efter att vi kommit hem.

Det förstod vi ju båda att det var något som inte alls var rimligt.

Hur hade det sett ut...

...

Det var nog någon stans här,

bland knastrande knäckebröd, kanelbullar,

schaletter, långkjolar, krusiga röda hår

som jag aldrig någonsin 

skulle kunna tänka mig ett liv utan att mötas över en fika.

  

Sudd

Jag skulle behöva lite ledigt

min hjärna är uttömd

och min ork är slut.

Jag har trötta ögon 

sönderstuckna fingrar

och ett urlakat inre. 

Jag behöver plocka silverpäron,

 och mata pingviner. 

dricka te i stora koppar

där, där det schackrutiga golvet lutar

Nytt projekt

Nu har vi startat upp projekt nummer två,

byxor.

Vi startar alltid upp våra projekt med en moodboard.

Denna gång som en sammanställning av små experiment,

förändringar av en slät yta.

Vårt tema är nämligen 

Yta och Struktur.

Moodboard

Kommande dagar ska ett par byxor växa fram,

och ner på ett papper

i form av en produktskiss.

Och med på byxorna, 

vill man då hitta någon form av ytförändring

...

Önskan om kanelmandlar till frukost

Summera ett oktober

Det gick fort,

för fort.

Kanske för att jag inte fick vara med,

 så mycket som jag ville.

Jag var med om mycket jag tidigare aldrig gjort,
mycket av det som jag aldrig mer vill göra om
och en hel massa som jag vill göra var eviga dag.
Brukar önska 'händelse'
men har sällan bett om dramatik.

Gjorde ingenting alls
för att övergå till att göra allt på en gång.