Julkalender med glitter på

Ett år när jag var liten fick jag en fantastiskt fin julkalender 

Jag har kvar den än

sparad i en låda

Stor som ett vykort

med små små luckor

och med glitter på 

Något jag vid flera tillfällen letat efter

eller hållit ögonen öppna för 

Och så detta året

fick jag något liknande

Stort som ett vykort

med små små luckor 

och glitter på

och dessutom gjord som en liten ljuslyckta 

Från resenären som besökt Berlin 

När något nytt glimmar till

Det är sorgligt att tappa bort vänner

lika fint är det när man plötsligt finner någon ny

Jul i vårt hus

Kära tomten

En kofta, 

en sådan jag redan har men älskar så mycket att jag måste ha en till

Perfym,

har fått prova sådana där dyrgripar bara för det är kul

Trosor från sloggi,

förstår återigen varför jag älskade de tidigare i mitt liv

Pigghet och ork,

fattar inte vart just det försvunnit iväg

Vantar,

extrembra sådana till konstant frysande fingrar

Örhängen,

överraska mig från stockholmsbutiken

Tyg till kuddar och gardiner,

vill nog helst välja sort själv 

Starstruck

Jag har aldrig älskat någon kändis

aldrig stått längst fram och gråtit på en konsert

aldrig haft en autograf skriven över hela armen 

skulle aldrig få för mig att tapetsera mina väggar med kändisaffischer

Känslokall, kan jag skriva under på att jag inte är

ointresserad, nä inte direkt

vart felet ligger, absolut ingen aning

Men,

ja det finns ett men.

Plötsligt från ingen stans, där på NK för två år sedan

något jag inte kunde känna

trodde jag.

Där stod jag med skakiga ben

lätt svettig

lite yr i huvudet

skulle kunna börjat stamma, om jag ens fått prata

och hade jag vågat mig fram så hade jag såklart velat ha en autograf

kanske inte enbart på armen

utan även på ett papper som jag kunde fästa på min vägg

Jag erkänner, jag är lite kär i Lars Wallin.

Och plötsligt känner jag mig både glad och lite lättad 

över att jag också hittade fram till dessa känslor

Ibland behöver man bara lite tid. 

Diffust

Idag är en dag då jag jobbar,

gör det jag tycker är roligast

Funderar på när jag ska göra det alltid

jag menar, det jag tycker är roligast

Kväll

Något som har börjat fascinera mig 
är hur många beskriver sina nära och kära i texter

Kanske för att få dem sådär lite extra nära och kära,

 mysiga och goa

Försöker ni inbilla oss att ni tycker strået mer om era nära än våra kära?

Min mamma luktar inte snöväder och apelsin 

och jag tycker absolut inte mindre om henne för det

Kanske snarar mer,

för hon luktar ju mamma...

En dag på stan

Idag slogs vi med alla de där andra julklappsshopparna 

Det gick förvånansvärt bra

om jag ska komma till en utvärdering

Det var nog främst för att vi höll oss lugna och harmoniska

vi slet inte i samma sak som någon annan

eller trängde oss i några kassaköer 

eller för den delen fick ett utbrott för att vi fick vänta på ett ledigt fikabord

Nä vi gick lugnt runt och rekade lite

ja, alltså spana in det som kanske ska köpas senare

när man har tänkt lite

Vi hittade mycket bra saker;

askar som ser ut som hus

fina julgranskulor

ett fantastiskt fat

hyacinter

julgranslampor tagna direkt ur Mickey Mouses julgran

glitterstrån

vispskål

diskborste i trä

vackra presentpapper 

Sen är frågan om det är sådant man absolut måste ha...

Lite julbak

SAFFRANSSKORPOR 

Ca 50 st

120 g sötmandel

1 g saffran + en sockerbit

2 ägg

2 dl socker

1 tsk salt

5-6 dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

100 g mörk blockchoklad 

1 äggvita till pensling

Mal en tredjedel av mandeln fint och hacka resten grovt

Stöt saffran tillsammans med sockerbiten

Blanda mandel, ägg, socker, saffran och salt

Tillsätt 3 dl av mjölet blandat med bakpulvret

Tillsätt därefter den lätt mjölade grovhackade chokladen

Till sist blanda i resten av mjölet, lite i taget 

Rulla ut längder på en plåt och pensla med äggvita

Grädda i 180 c° ca 15-20 minuter

Ta ut och skär längderna i skorpsnittar

Torka dem i 100c° ca en timme 

Alla är fotografer

När jag är sjuk så slukar jag mycket tv,

jag tror jag ser allt.

Sjukt bara det.

Men jag blir så nöjd när det plötsligt dyker upp något bra

 i all skit som faktiskt går.

'Alla är fotografer'

Har ingen aning om när det började sändas

ingen aning om vilka dagar det går

vet inte hur många avsnitt som kommer

Det jag vet är att det går på SVT

och jag vet att det är bra  

Två medelålders män med aningen för dyr utrustning att leka med

Henrik Schyffert och Johan Rheborg

ska bli bättre fotografer

Och för en gång skull är det inte trams 

Första programmet, självporträtt 

Kanske det svåraste som finns att arbeta kring.

Går det ens att göra ett självporträtt?

Vad är det vi vill säga,

eller vem är det vi vill vår omgivning ska få se?

Är det något vi försöker dölja

kanske mer än det vi faktiskt försöker visa...