Vintermorgon

Det finns en självklar anledning till att jag är en sommarmänniska

Jag är ju ett sommarbarn

långt långt in i själen 

Jag, min kropp och mitt sinne är inte helt kapabla att ta vintern

inte byggd för det

helt enkelt

det börjar stå klart nu

efter x antal år

Jag har fingrar och tår som skiftar mellan vitt och blått

en skiftning mellan död, och hopp om livet

Sova skulle jag kunna göra större delen av dagen

Konstant mörker som lockar fram konstant trötthet,

det säger ju sig själv

När morgonklockan ringer

och sambon lyckas ta sig upp

Då ligger jag och kurar

ett litet litet tag till

under mitt tjocka vintertäcke  

För ja,

jag är ägare av världens varmaste täcke

såklart.